Ofta kommer frågan upp i olika resforum. ”Varför reser du?”. Svaren kretsar inte alltför sällan kring ”sol och värme” och ”upptäcka nya saker”. Man glömmer lätt bort att ibland så reser man inte för resandets skull, utan för att något har hänt med nära och kära. Det fick vi erfara i helgen när vi hastigt fick resa ner till Skåne, då min svärfar begett sig av på den eviga resan.
Ofta när vi planerar resor bokar vi minst en månad i förväg och anpassar oss efter datum med billigare priser. Men denna gång var det inte läge att fundera på varken pris eller utbud. Vi fick ta det som fanns och till det pris som gavs och inte fundera så mycket. Alla snabbtåg var redan fullbokade och flygpriserna var rent ut sagt löjligt höga. Bil hade självklart varit ett val om vi alla kunnat åka samtidigt (vilket vi inte kunde). Så de fick bli vanliga långsamma tåg till överpris. Flyg och tåg måste vara den enda branch där överblivna produkter blir dyrare ju närmre bäst-före-datumet man kommer.
Så här sitter vi nu all tre på det långsamma tåget från Malmö. Våra hörlurar är på och vi tänker, ser på Netflix och tänker lite till. På livet. På hur glada vi är åt att ha varandra. Om vi har missat något praktiskt. På vad som händer nu. Ibland så är inte resor varken efterlängtade eller härliga och tar oss inte varken till sol eller till spännande nya platser. Men i slutändan kanske dessa resor är de resor som verkligen verkligen betyder något. ❤️
Beklagar Eva.. Tycker du beskrev allt väldigt fint. Och ibland känns det som när man får tråktid och tid för eftertanke så föds det samtidigt något gott ur det. Hoppas nästa resa blir mer planerad och rolig :)
Tack Lindha ❤️ Inte lätt att skriva om sådana här saker. Hoppas allt är bra med er!