Sommargästerna har stängt ner sina hus för säsongen och hösten färgar landskapet brandgult. Vildsvinen bökar på de skördade åkrarna och det enda som frodas vidare i hösten är de mörkröda vinteräpplena och betorna. Betornas blast sträcker sig fortfarande mot den ljumma solens höststrålar och frosten känns inte långt borta. Det är nu jag älskar Österlen. De dimmiga ängarnas paradis. Sveriges Toscana, minus kullarna. Min man försöker övertyga mig om att Skåne inte alls är platt. Jag tittar omkring mig. Ok, det är inte helt platt, men ingen kan få för sig att kalla Skåne för bergigt. Inte ens kulligt.
Vi är på Österlen och suger in energi över dagen. För att tänka på något annat än gårdagens sorgliga avsked. Livet går vidare för oss som är kvar. Jobbet väntar på måndag. Vintern kommer snart. Inget stannar upp, även om det känns så ibland.
Österlen verkar veta att vi behöver lite kärlek. Från Malmös regn klarnar himlen upp i Kivik. Äpplena i äppeltavlan sjunger på sista refrängen. Vi försöker komma på vad tavlan har för motiv i år. Vi misslyckas med gubbgooglingen och googlar på riktigt. Motivet ska vara Stenshuvuds klippor, stränder och kust. Jag har genom åren sett flera av Kiviks äppeltavlor, det här var inte min favorit.
Det finns ingen bättre comfort food än en riktigt bra pizza. Fridens gård utanför Kivik tävlar utan tvekan om titeln för Sveriges bästa vedugnspizza. Med ingredienser som rökt fasan, lokalproducerad skinka och tryffelsalami är detta lyxpizza tillplattad och gräddad med känsla. Trots att det är mitt i oktober är det en strid ström av lunchgäster denna lördag. Ett härligt ställe som gick hem hos oss alla. Den lätt bohemiska känslan lägger sig som en varm ullfilt för själen.
Kör runt på småvägar bland äppelträd och traktorer. Handlar lite goda produkter på Kiviks musteri. Must från årets skörd, marmelad, lemonad, fläderbubbel, te och godis. Vi tröstshoppar kanske lite, men det är saker som kommer att avnjutas till fullo i Stockholm. God och välproducerad mat är alltid bra köp.
Avslutar Österlenturen med en äppelkaka med vaniljsås och en rejäl mugg med kaffe på Hylkegården. Kaffet är inte skånerost. Vilken tur. Skånerost är inte min favorit. Mina känsliga norrländska smaklökar föredrar mellanrost.
Råkar köra lite fel på vägen hem och hamnar på små smala vägar över det skånska landskapet. Skåne är bra vackert i sin ödslighet här ute på landet. Vi är alla väldigt trötta. Någon sover i baksätet. Jag sover i baksätet. De andra tittar ut genom rutan över åkrar, ängar, pilalléer och gårdar. Spänningarna och migränen från gårdagens avsked börjar släppa. Det är dags att vända blad.
Vi är på Österlen och suger in energi över dagen. För att tänka på något annat än gårdagens sorgliga avsked. Livet går vidare för oss som är kvar. Jobbet väntar på måndag. Vintern kommer snart. Inget stannar upp, även om det känns så ibland.
Österlen verkar veta att vi behöver lite kärlek. Från Malmös regn klarnar himlen upp i Kivik. Äpplena i äppeltavlan sjunger på sista refrängen. Vi försöker komma på vad tavlan har för motiv i år. Vi misslyckas med gubbgooglingen och googlar på riktigt. Motivet ska vara Stenshuvuds klippor, stränder och kust. Jag har genom åren sett flera av Kiviks äppeltavlor, det här var inte min favorit.
Det finns ingen bättre comfort food än en riktigt bra pizza. Fridens gård utanför Kivik tävlar utan tvekan om titeln för Sveriges bästa vedugnspizza. Med ingredienser som rökt fasan, lokalproducerad skinka och tryffelsalami är detta lyxpizza tillplattad och gräddad med känsla. Trots att det är mitt i oktober är det en strid ström av lunchgäster denna lördag. Ett härligt ställe som gick hem hos oss alla. Den lätt bohemiska känslan lägger sig som en varm ullfilt för själen.
Kör runt på småvägar bland äppelträd och traktorer. Handlar lite goda produkter på Kiviks musteri. Must från årets skörd, marmelad, lemonad, fläderbubbel, te och godis. Vi tröstshoppar kanske lite, men det är saker som kommer att avnjutas till fullo i Stockholm. God och välproducerad mat är alltid bra köp.
Avslutar Österlenturen med en äppelkaka med vaniljsås och en rejäl mugg med kaffe på Hylkegården. Kaffet är inte skånerost. Vilken tur. Skånerost är inte min favorit. Mina känsliga norrländska smaklökar föredrar mellanrost.
Råkar köra lite fel på vägen hem och hamnar på små smala vägar över det skånska landskapet. Skåne är bra vackert i sin ödslighet här ute på landet. Vi är alla väldigt trötta. Någon sover i baksätet. Jag sover i baksätet. De andra tittar ut genom rutan över åkrar, ängar, pilalléer och gårdar. Spänningarna och migränen från gårdagens avsked börjar släppa. Det är dags att vända blad.
