Vita drömlandskap i White Sands – New Mexico – USA

Jag ska inte säga att vi ”hade vägarna förbi”, för det har man inte i New Mexico. Avstånden är långa och det torra ökenlandskapet sträcker sig så långt man kan se. White Sands National Park var ett av stoppen på vår bilsemester i sydvästra USA som jag såg mest fram emot. Jag hade sett en massa bilder på nätet, men det är alltid lite svårt att föreställa sig en plats förrän man står där med landskapet vid sina fötter. Lite som Grand Canyon. Man förstår på bilderna att det är vackert, men det är först när du står där på ravinkanten och skriker av lycka som du VERKLIGEN förstår.

White Sands National Park är inte en vanlig öken med sand. Det här är något så unikt som världens största öken av gips. Gips är egentligen ett vanligt ämne i naturen, men på de allra flesta ställen i världen så löses gipset upp av regnvatten och rinner ut i havet. Men här i ”grytan” i den kruttorra öknen i New Mexico stannar gipset kvar.

White Sands NP ligger på nästan 1300 meters höjd över havet, vilket ger ett rätt så hårt klimat. På somrarna klättrar temperaturerna på dagarna upp över 40 grader. Luften dallrar i solen och den torra luften gör att du svettas nästan utan att det syns. Det enda du ser är saltet som bildas på huden. På vintern däremot, kryper temperaturen ner till minusgrader och snö är inte ovanligt.

Det är lätt att tro att detta borde vara en plats helt utan liv, men det kunde inte vara mer fel. Det räcker med att titta ner mot dina fötter, så möter du områdets vanligaste djur – svartbaggarna (darkling beetles). Överallt ser du spår av deras små fötter och följer du spåret så kommer du antagligen till en svart liten blank skalbagge som står och gnager på en död planta. Reta inte upp dem, de är öknens skunkar. Tycker de inte om dig så reser de på bakdelen och sprejar dig med en illaluktande sörja.

Förutom svartbaggar, så bor här andra insekter, ödlor och möss. Vi såg även en liten kanin som vågade titta fram när solen började gå ner.

En av de vanligaste plantorna här i Chihuahuaöknen är Soap Yucca. Soap Yucca är en otroligt tålig växt, som trivs i öknen på hög höjd. Tro det eller ej, men denna växt är en av de mest användbara matväxterna här i öknen. I princip allt går att äta och det som inte går att äta kan användas till att väva korgar och tyg.

En stor skillnad mellan en vanlig sandöken och en gipsöken, är att gipset inte absorberar solens värme på samma sätt. Att gå barfota i en gipsöken känns nästan lite svalt mellan tårna. Gipset är även mycket mer finkornigt än en vanlig öken och ibland känns det nästan som att gå i mjöl. Men gips i naturen fungerar som gipset hemma när du renoverar. När det regnar så löses det översta lagret av gips upp, när det torkat igen så bildas en hård hinna. Om du går på en sådan hinna, spricker den under dig som om du gick på en sjö med bräcklig is.

Besöka White Sands på dagtid

Att besöka White Sands på dagtid är en helt annan upplevelse än att besöka på kvällstid. Vi var här under stekande högsommar och passade på att både åka hit på dagen och sedan komma tillbaka igen efter att vi ätit en riktig green chili-middag i Alamogordo.

Att köra in i parken i strålande sol gör dig nästan bländad. Det är så vitt, att det är svårt att skilja New Mexico från den nyplogade vägen till Stekenjokk under vintern. Gipset blåser in över vägen och vissa sträckor är det nästan svårt att avgöra var vägen egentligen är.

Vi stannade till vid en picknickplats för att äta vår lunch innan vi började utforska parken. Picknickplatsen såg nästan ut att ligga på en annan planet, med rader av böjda plåttak som skyddade mot solen. Det konstiga var att vi var här alldeles själva. Alldeles bredvid White Sands National Park ligger en stor militär testanläggning för missiler. Ibland stängs därför parken av säkerhetsskäl. Det var bara att hoppas att vi inte hade råkat åka hit en sådan dag.

White Sands har fem olika vandringsleder. Ingen av dem är speciellt lång, men det är inte längden på vandringsleden som är problemet. Det är temperaturen, den starka solen som reflekteras i det vita gipset och parkens altitud. Det är tungt att vandra upp och ner för dynerna på 1300 meters höjd över havet. National Parks Services rekommenderar inte att vandra de längre lederna när temperaturen är högre än 30 grader, så det var inte ett option att ge oss iväg på långvandring denna 40-gradiga dag. Den 8 kilometer långa leden Alkali flats ska dessutom ta 3 timmar att vandra i bra väderförhållanden. Säger en del om hur jobbig den måste vara.

Under vissa perfekta väderförhållanden kan gips och vatten bilda kristaller – så kallad selenit. Selenit är en ömtålig kristall som du kan hitta nästan överallt i parken, men mest vanlig är den vid Lake Lucero. Vi hittade några kristaller, men den på bilden ovan var den största. Det sägs att det finns kristaller som kan vara stora som bildäck. men vi såg bara skärvor.

En av de populäraste aktiviteterna i parken är dock inte att vandra, det är att åka pulka. Köp eller ta med en egen pulka, vaxa den på undersidan och kasta dig ut för de branta dynorna. Det här är barnsligt kul för alla åldrar, även om det var en utmaning att få plats på pulkan som vuxen.

Solnedgång i gipsöknen

Parken stänger oftast redan klockan 18, men du kan boka in dig på guidade vandringar med parkvakter efter stängningsdags. Vi bokade in oss på en kvällsvandring som var något av det mest minnesvärda jag någonsin gjort. Det här landskapet borde vara en av världens sju underverk. Åk inte härifrån förrän du har vandrat här på kvällen!

Hur hittar jag till White Sands National Park?

White Sands ligger i New Mexico, strax söder om Alamogordo. Vi bodde i Alamogordo över natten, så vi kunde lätt vara med på vandringen i solnedgången. White Sands har ingen adress, men du kan inte missa parken om du kör på US-70. Hela landskapet runt vägen blir alldeles vitt.

Hur mycket kostar inträdet?

Om du har ett America the Beautiful-pass, ingår inträdet, annars kostar det $20 per bil. Läs mer om parken på National Park Services officiella sida.

Vill du läsa mer om att bila i Southwest? Kolla in mina sidor om New Mexico, Arizona, Utah och Nevada!

Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!