Bloggportalen
Nu läser du artikeln
Grand Canyon – Nationalparken i mitt hjärta – Arizona – USA

Grand Canyon – Nationalparken i mitt hjärta – Arizona – USA

  • Det finns en risk att det här inlägget kan bli lite smörigt. Det här inlägget är inte bara en reseberättelse om Grand Canyon, utan även en liten livshistoria om hur en nationalpark i Arizona kunnat få så stor plats i mitt liv.
Grand Canyon - Arizona - USA

Det finns en risk att det här inlägget kan bli lite smörigt. Kanske till och med lite känslosamt. Det här inlägget är inte bara en reseberättelse om Grand Canyon, utan även en liten livshistoria om hur en nationalpark i Arizona kunnat få så stor plats i mitt liv.

Det är 16 år sedan jag för första gången var i Arizona. Vi hade hyrt den billigaste bilen vi hittade i Los Angeles. En stor, opraktisk, tråkig och bränsleslukande bil. Bilen passade vår lilla resebudget och hade fria mil. Några större krav än så hade vi inte. Med denna bil åkte vi på road trip i Kalifornien, Arizona, Nevada och Utah utan att egentligen ha någon plan. Vi samlade på oss hotellkuponger i pappersbroschyrer på bensinmackarna och ringde runt till hotellen i telefonautomater och jagade lediga rum. Ibland fick vi napp på våra $25-kuponger och bodde för en spottstyver. Ibland blev det dyrt. Över $50 natten fick vi betala några nätter. En katastrof för vår resebudget på den tiden.

Grand Canyon - Arizona - USA

Ett av de få stopp som vi hade planerat på denna oplanerade resa, var Grand Canyon. Vi hade nämligen en plan. Även om vi tänkt oss att detta besök skulle bli ett minne för livet, så förstod vi nog inte egentligen vad Grand Canyon skulle ge oss. ”Den stora kanjonen” skulle väl ändå inte vara så stor och grandios? Det var säkert bara en turistfälla. Tänk så fel vi hade.

Grand Canyon - Arizona - USA

Grand Canyon är ett resmål som många amerikaner har som en ”once in a lifetime”-plats att besöka. Hit åker man för att uppleva sitt hemlands storslagenhet, på en plats långt från stadens brus och kustens rullande vågor. Trots att närmare 6 miljoner turister besöker Grand Canyon varje år, är det lätt att hitta sin egen lilla rofyllda plats vid ravinens kant. Du behöver bara vandra en bit ifrån nationalparkens huvudkvarter för att slippa allt brus.

Grand Canyon - Arizona - USA

Vi blev faktiskt lite överrumplade över att möta Grand Canyon. Detta rynkiga landskap, med sina branta kanter och dramatiska sprickor. Så kargt, så vackert och så intensivt. Lite övermänskligt. Lite utomjordiskt. Den där första gången vi var vid Grand Canyon, höll vi nästan på att glömma bort syftet med själva besöket. Ni vet känslan när man tar ett djupt andetag för att försöka kunna inhalera hela upplevelsen i alla sina små molekyler. Jag minns att jag blundade med ögonlocken som för att kunna ”fotografera” hela upplevelsen i minnet. Som en analog kamera.

Någonstans där och då i denna magiska stund, stannade klockorna och tiden och allt runt omkring oss tystnade. Som i en film bytte vi ringar med varandra och lovade varandra att bli vi två. Någonstans där på Grand Canyons kant, blev det vi på riktigt. Vi mot världen. På världens vackraste plats.

Vi stannade inte speciellt länge vid Grand Canyon denna gång. Det närmsta lediga boendet som vi fått tag på var i Las Vegas. 45 mil bort. Så vi lämnade denna magiska stund bakom oss och stampade plattan i mattan mot Vegas, fast beslutna om att återvända en dag. Till vår egna lilla plats på jorden – vårt Grand Canyon.

Grand Canyon - Arizona - USA

Tiden gick och vi två blev tre. Grand Canyon fanns alltid i bakhuvudet när vi pratade om att bila i USA. Kanske var det dags för vår dotter att få besöka ”vår” plats? Denna gång hade vi dock en lite annan resebudget och denna gång visste vi att vi behövde planera in mer tid i nationalparken. Den här gången skulle vi vandra lite och dessutom stanna och se solnedgången.

Julivärmen var obarmhärtig när vi denna gång kom till ”vår” plats. Biltermometern visade på 35 grader. Att vandra ner i den ännu hetare ravinen med dottern en sådan här dag, skulle inte kvala in på toppen av listan för ansvarsfullt föräldraskap. Det fick bli en vandring utefter kanjonens kant istället – utefter Rim Trail.

Grand Canyon - Arizona - USA

Vi började vandra den 2 mil långa vandringsleden utefter ravinens kant vid South Rim. Skulle vi hitta till ”vår” plats igen? Platsen som jag hade försökt att fotografera i minnet många år tidigare?

Under sommarmånaderna är skyfall och åskoväder inte ovanliga vid Grand Canyon, men vi blev ändå lite förvånade när mörka moln plötsligt vällde in från norr. Vi kunde se blixtarna slå ner vid North Rim och det öronbedövande mullret ekade mellan stupens kanter. Ingen av oss tänkte nämnvärt på att vi faktiskt stod på kanjonens högsta kant i ett trädfritt område, utan vi snarare stod stilla och begrundade skådespelet. Ovädret var ju så långt borta. Eller var det verkligen det? Blixtnedslagen kom närmre. En regndroppe slog ner på handen. På bara några sekunder så blåste ovädret in med full kraft. Ibland blir en vandring till en oväntad språngmarsch.

Grand Canyon - Arizona - USA

En liten ekorre satt på en mur vid ravinens brant och snaskade på en överbliven godsak. Hen tog ett skutt till avsatsen nedanför oss och satte sig ner vid kanten och spanade ut över landskapet. Kan en liten ekorre njuta av omgivningarna precis som vi människor? Det såg i alla fall ut som att denna lilla ekorre njöt.

Grand Canyon - Arizona - USA

Vi vandrade förbi Mather Point, utsiktsplatsen med de kantiga stenblocken. Vi såg flera personer som trotsade staket och vett och sans för att få den där perfekta bilden. Tänk så mycket som har hänt med teknikens utveckling sedan vi var här sist. När vi var här 2003 fanns inte smart phones och sociala medier och Instagram. Då fotograferade vi med en analog systemkamera och en liten digital kamera med maxupplösning på hela 1024×768. Få personer riskerade liv och lem för en analog bild som kanske skulle vara framkallad någon gång nästa år, när rullen till slut var färdigknäppt. Nu var situationen en annan. Det sägs att de flesta dödsfall i nationalparken inträffar på grund av vätskebrist och värmeslag och att den näst vanligaste dödsorsaken är orsakad av fallolyckor. Jag undrar vad som hänt om vi förlovat oss i Grand Canyon i nutid. Hade vi då ställt oss på kanjonens kant bara för att fånga ögonblicket i en oförglömlig selfie? Antagligen inte.

Grand Canyon - Arizona - USA
Mather Point

Vi vandrar vidare. Varenda krön bjuder på nya rynkiga raviner, röda klippor och flodfåror i fjärran. Jag börjar inse att sannolikheten för att hitta tillbaka till ”vår” plats i princip är noll. Vi hittar en plats som åtminstone en av oss tycker liknar minnesbilden och stannar och minns hur vi stod här mer än tio år tidigare. Tänk så bra livet blivit och vilken fantastisk liten dotter vi fått! Och allt började mer eller mindre här, i Grand Canyon.

Läs mer
San Francisco

Grand Canyon - Arizona - USA

Vi slår oss ner på en säker klippavsats, långt från parkens huvudkvarter och väntar in solnedgången. Diset från förorenad luft från städerna västerut ligger över ravinen. Solnedgångarna är visst som vackrast när föroreningarna är som störst. Tragiskt om det är sant.

Bara några minuter innan solen börjar gå ner på allvar, kommer två kinesiska turister och sätter sig precis framför oss. De har mil efter mil av ravinkant att sitta på, men de valde att sätta sig precis mitt framför oss, i vägen för vår solnedgång. Det är inte ofta jag tillrättavisar folk på skarpen, men denna gång fick de höra ett ord eller två. Vissa turister tycker sig äga världen när de är på semester och tar varken hänsyn till landets seder eller andra människor. Men Grand Canyon är ju vår plats. Här är det vi som äger världen. Turisterna flyttade förvånat på sig några meter, till en plats där de inte störde någon.

Grand Canyon - Arizona - USA

Solnedgången var värt väntan. Solen gick ner i en gyllene uppvisning av roséguld och purpur bland lager av dimmiga klippor. Så storslaget, att jag nästan undrade om Grand Canyon hade sparat det allra bästa bara för oss. Det enda som saknades för att uppfylla stundens perfektion var en symfoniorkester. Men det hade kanske blivit lite cheesy.

Vi vandrar hand i hand vi tre mot bilen och vidare mot nästa äventyr. Tack för ännu en oförglömlig upplevelse Grand Canyon. Vår plats på jorden var till och med ännu vackrare denna gång.

Grand Canyon - Arizona - USA

Vill du läsa mer?

Mina inlägg om Arizona hittar du här.

Officiell information om nationalparkens väder, vägar och vandringsleder hittar du på National Park Service.

Grand Canyon - Arizona - USA
Grand Canyon - Arizona - USA

Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!

Har du varit här? Vad tyckte du om resmålet?
Been there - gillade inte!
0
Inte sugen alls på att åka hit!
0
Jag vill åka hit!
0
Varit här och älskade det!
0
Läs kommentarer (12)
  • Jag har fortfarande inte varit där, men har fått nöja mig med Canyonlands så länge. Min man däremot paddlade kajak med en hel drös av hans vänner i 14 dagar för ett par år sedan, efter att han kammat hem reservationsplats från lotteriet. En dag kommer jag nog också dit. Och under tiden får vi kanske börja skriva upp oss på de där lotterierna igen :) Och läsa om andras fina upplevelser i kanjonerna.

    • Canyonlands är också otroligt vackert! Mycket färre turister också, men vi hade inte samma tur med solnedgången och vädret där som i GC- och inte lika mycket romantik där heller :)
      Vilken tur din man hade! Helt rätt lotteri att vinna. Får nog börja skriva upp mig på det lotteriet också, är väl dags att åka tillbaka på 20-årsjubileumet! ❤️

  • Otroligt vackra bilder.
    Har inte varit till Grand Canyon sedan 1990. Men älskade Fish River Canyon i Namibia 2011. (världens nästa största canyon och ganska lik)

    • Tack snälla du! Många bilder på solnedgångar blev det! I alla fall den andra gången vi var där blev det några bilder… ? Ska lägga Fish River på minnet – visste inte att den nästa största kanjonen låg i Namibia!

  • Men så fint! <3 Jag sitter här med tårar i ögonen efter att ha läst. Både för att du skriver så otroligt fint men också för att jag tänker tillbaka till första gången jag var i Arizona och när jag besökte Grand Canyon vilket också var 2003. Min dåvarande pojkvän och jag bodde hos en gammal dam i Phoenix, syster till en god vän, och denna dam kom att stå oss och mig väldigt nära och hon gick bort härom året. Så jag kan inte ens tänka på Arizona numera utan att börja gråta, för att jag saknar henne och för att jag har så fina minnen därifrån.

    • Tack snälla du! Tänk att du också var vid GC det året!
      Vad sorgligt med den gamla damen, men fantastiskt vilka människor man möter när man reser! ❤️ Har du fortfarande kontakt med hennes syster? Bor hon också i Arizona?

    • Tusen tack snälla du! ?????? Lyckades i alla fall få en skarp bild på den spattiga krabaten ?

    • Tack snälla! ??? Jag hoppas verkligen att jag aldrig blir en sådan turist som inte tar hänsyn till andra. Man har ju många ”fina” minnen av sådana turister – som tjejen som under snorklingsturen tröttnade och åkte i land och gjorde en tre timmar lång flätning av hels håret, så vi på snorkelturen fick vänta på henne och hoppa över snorkling på ett rev på grund av tidsbrist… Känner att jag har många sådana härliga minnen – kanske värda ett eget inlägg? ?

    • Tack snälla Helena! Ibland behöver platser växa till sig lite innan man uppskattar dem. Jag tror jag skulle uppskatta platsen ännu mer om jag varit där vår/höst och kunnat vandra ner i kanjonen. Sommaren kan bli lite hysterisk med allt folk, det tar ju tyvärr bort lite av storslagenheten…

Lämna en kommentar - då blir jag glad!

Your email address will not be published.

© 2023 Rucksack reseblogg. All Rights Reserved.