Innan vi åkte till Portugal hade jag förbokat en stor mängd restauranger, men en av dagarna var det speciellt viktigt att jag skulle lyckas hitta en bra restaurang. Dagen för dotterns födelsedag. Visst, portugisisk torsk i all ära, men om min kära dotter får bestämma så blir det alltid en rejält rosa köttbit. Så jag googlade och läste och hittade en restaurang utanför Óbidos som verkade pricka av alla saker som vi uppskattar med en restaurang. Det var en farm-to-table-restaurang, med lokalproducerat, säsongsinriktad och småskalig mat som fått fina recensioner. Så jag bokade Maria Batata, vilket visade sig vara en riktig höjdare!
Vi knappade in adressen till restaurangen i Google maps. När det bara var några hundra meter kvar till restaurangen började vi undra om vi verkligen kommit rätt. Vi befann oss mitt ute i ett jordbruksområde utanför Óbidos. Det vi inte hade förstått, var att restaurangen låg på hotellet Rio Do Prado, ett hotell som har som filosofi att ligga integrerat i det omgivande landskapet.
Vi kröp fram med bilen på grusvägen tills vi hittade en infart in till parkeringen. Parkeringen var nästan helt full, det här verkade vara ett riktigt populärt ställe. Ingången till restaurangen gick över en kurvig gräs och stenbelagd gång, omgiven av höga pinnar. Det kändes nästan som att vara med i ett jättestort plockepinn. Huvudbyggnaden var helt byggd i naturfärgat trä i lite skandinavisk stil. Hela estetiken var väldigt tilltalande.
Det var nu först som jag insåg att det här nog inte bara var en restaurang, utan även ett hotell. Soft musik spelade i trädgården utanför restaurangen och vid huvudbyggnaden låg små hus med terrasser runt det vackra poolområdet. Många av gästerna satt på sina terrasser i sina solstolar och drack vin i solnedgången. Hela intrycket var så otroligt vackert och atmosfären var så rogivande, att hela jag kände ro. Det här var helt enkelt hotellet jag borde ha bokat. Kanske inte bara för en natt, utan kanske för hela vår Portugalsemester?
I trädgården satt gäster och småsnackade lite på de tygbeklädda röda träsofforna. Alla ljuslyktor var tända och solen färgade himlen alldeles rosa. Bordet i restaurangen kallade på oss. Skulle de kunna leverera en middag som matchade hotellets stämning?
Menyn kom till bordet. Kyparen bad om ursäkt för att de inte hade några musslor idag, fiskarna hade helt enkelt inte fått tillräckligt stor fångst idag. Resten av menyn fanns dock och det fanns en viss stolthet i kyparens röst när han berättade att allt var producerat från de lokala bönderna i trakten. Dagens meny gjorde oss verkligen inte besvikna, det var snarare en fråga om hur många rätter jag skulle beställa in.
Vi enade oss tillslut om att ta in pimientos de padron, bröd och en varm getost med päronmarmelad och valnötter till förrätt. Till huvudrätt tog dottern en oxfilé med pommes och jag och mannen tog var sin risotto med räkor. Och varenda rätt levererade. Getosten var perfekt ljummen och marmeladen höjde verkligen rätten. Paprikorna var så där bra som de bara kan vara i Spanien och Portugal, men en riktigt god olivolja till.
Det var vid det här laget fullbokat i hela restaurangen. Solen hade gått ner och i trädgården utanför så lyste små lyktor i natten. Trots att det både var barnfamiljer och firande par i restaurangen så var det väldigt lugnt och tyst och skönt.
Huvudrätterna kom in. Dotterns köttbit såg fantastisk ut, men den var lite för blodig för hennes smak. Så vi skickade ut den till köket för en lätt stekning till medium, vilket köket fixade snabbt. Min och mannens risotto var perfekt kokt och fullkomligt doftade av koriander. För några av er kanske det låter som en mardröm, men för oss var det en dröm. Allt blir bättre med koriander! Räkorna var grillade och saltade och förgyllde risotton. En riktigt bra kombo.
Vi var alla tre helt proppmätta efter all denna mat, så vi fick helt enkelt skippa efterrätten. Betalningen skedde i kassan vid dörren, så vi plockade ihop vårt pick och pack och gick för att betala. Ägarinnan satt i kassan. Vad tyckte vi om maten, undrade hon. Jag berättade att vi alla var mycket nöjda, vilket hade varit extra roligt då det var dotterns födelsedag. Men åh, varför hade vi inte sagt något tidigare! Ägarinnan flög upp. Ville vi ha tårta? Nej tack, vi var alldeles för mätta för det. Men låt mig åtminstone ge din dotter en stor puss! Ägarinnan sprang fram och kramade om dottern rejält. Det är precis det här jag älskar med Portugal. All denna kärlek.
Vi gick till bilen och körde mot hotellet och tänkte att nästa gång, då ska vi bo på Rio Do Prado. Kanske till och med hela semestern.
Rio Do Prado / Maria Batata
Rua das Poças, Arelho (Lagoa de Óbidos)
2510-191 Óbidos
Ser fantastiskt ut, både hotell och restaurang är nu pinnade i min karta för kommande roadtrippar. Tack!
Ett så vackert ställe, hoppas de har klarat pandemiåren och har ett lika bra kök och lika härlig personal som när vi var där! Du får berätta efteråt hur det var!