Mitt i skogen mellan Sintra och Atlantkusten, ligger ruinerna efter det gamla klostret Convento dos Capuchos (Convent of Santa Cruz). Klostret byggdes i mitten av 1500-talet på en eländig plats i skogen, fylld av stora stenar och långt från civilisationen. Här levde 8 munkar i otrolig fattigdom och enkelhet, utan tillgång till någon form av bekvämlighet.
När kung Filipe II besökte klostret år 1581, sägs han ha sagt att det i alla hans kungadömen, fanns två saker han uppskattade allra mest: El Escoril, för att det var så rikt och Convent of Santa Cruz för att det var så fattigt. För mig säger det en del om hur klostret måste ha sett ut för 500 år sedan.
Klostret är helt byggt i sten, delvis inbyggt i omgivande stenar och berg. Genom väldigt små korridorer och gångar går det idag att besöka de gamla cellerna där munkarna bodde. Det är ingen överdrift att beskriva detta ställe som extremt spartanskt och enkelt. Små, smala dörrar leder in till de väldigt små sovrummen med de små små gluggarna för ljusinsläpp. Det är svårt att tänka sig att den munk som levde här längst, bodde här i 36 år. Jag hade nog inte klarat 36 minuter. Det riktigt kryper i kroppen av obehag att gå i dessa smala små mörka gångar.
I taken, över väggarna och i varje springa finns fortfarande spår av den kork som genom århundradena tätat klostret och skyddat mot både kyla och fukt. Den stora mängden kork har till och med gett klostret sitt smeknamn – ”korkklostret”.
Klostret var bebott ända till 1834, då man i en turbulent historisk tid förbjöd alla religiösa samfund. Munkarna splittrades och klostret övergavs. Genom åren har naturen långsamt tagit över byggnaden och överallt över väggar och trappor breder nu mossa, gräs och blommor ut sig som en tjock heltäckningsmatta.
Idag är Convento dos Campuchos ägt av staten och en del av Sintras kulturområde och ett UNESCO världsarv sedan 1995. Klostret har genom åren delvis raserats, men genom statens skydd har man stoppat ytterligare förfall. Väggar har blivit uppstagade och korridorerna säkrade för turister.
Hur hittar jag till Convento dos Capuchos?
Vi hittade faktiskt hit av en slump, när vi åkte till Cabo da Roca från Sintra. Klostret ligger i skogen på en mindre väg, cirka 1 mil från Sintra (tar cirka 20 min).
Hur mycket kostar det att besöka Convento dos Capuchos?
Klostret är en del av Parques de Sintra och ju fler av deras platser du köper biljetter för, desto mer rabatt får du. Så om du exempelvis även planerar att besöka Palace of Pena och Moorish Castle, så får du 6% rabatt på totala biljettpriset.
Normalpris för Convento dos Capuchos innan eventuella rabatter är 7 Euro per vuxen och 5,50 Euro per barn (mellan 6-17 år).
OBS: Det finns ingen service här förutom biljettförsäljning och toaletter, så ta med vatten och kom inte hit hungrig!
Dagens supertips!
Om du även ska till Palace of Pena, finns det en bakväg till denna park från klostret, med parkering i närheten av ingången till Chalet of the Countess of Edla. Mycket färre bilar och turistbussar än via Penas huvudingång, men lite längre att gå. Förköper du dessutom alla biljetter på klostret slipper du köa för biljetter på slottet. Win win alltså!
Vill du läsa mer om Portugal? Kolla in min Portugal-sida!
Upptäck mer från Rucksack.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Åh vad spännande (och tusan också att vi inte visste det när vi åkte förbi där i somras). Efter Cabo da Roca åkte vi direkt bner till Algarvekusten för att kunna spendera mer tid där. Men jag lägger dte här tipset bakom örat till nästa gång=) Älskar övergivna platser, i frankrike besökte vi övergivna kyrkor, väldigt spännande! Och i Luxemburg gjrode vi en slottstur och besökte de sju slotten i valley of the seven castles, både beboliga och ruiner. Men mitt absolut bastaste övergivna ställe hittade vi på azorerna, det fler-stjärniga hotellet som bara lämnats vind för våg: http://worldbytina.se/2018/april/azores-horror-story.html
Spökstäder och övergivna platser är det jag älskar mest att plåta! Det är något lite ödesmättat och läskigt över kvarglömda kaffekoppar och övervuxna mossklädda trappor. Jag hade ALDRIG hört talas om hotellet på Azorerna! Du kan ge dig på att jag skriver ned det tipset som en måste-plats att besöka när/om vi drar till Azorerna – åtminstone från utsidan! Har du varit i Bodie? https://www.rucksack.se/spokstaden-bodies-hemligheter/
Vilket intressant ställe! Det hade definitivt inte varit något för mig som har cellskräck. ;)
Måste säga att din blogg är otroligt välskriven! Det finns så många bloggar som stupar på språket. Det är ett rent nöje att läsa din! Dessutom har du väldigt fina bilder. Här kommer jag att hänga kvar! :)
Tack snälla snälla du!! Blir så otroligt glad åt dina fina ord! Made my day! :D