Meny
Blogg

Jag erkänner. Jag samlar på souvenirer.

Kaffemuggar från min samling

På varje känd plats står de. Souvenirförsäljarna. Pennor, dukar, skålar och t-shirts. Allt kan krängas med ett “I ❤️ [valfri ort]”-tryck. Eller kanske med ett tryck med stadens namn i barnsligt neonfärgad font. Det finns lika många smaklösa souvenirer som det finns turister. Kanske är det därför som jag har odlat mitt samlarintresse. För att stödja de lokala försäljarna med att bli av med sina fulaste skapelser. Jag samlar nämligen på kaffemuggar med souvenirtryck. Men inte de fina handmålade muggarna, utan de där massproducerade muggarna. I vår familj även kallade för “fulmuggar“.

Min samling av fulmuggar började med att jag på flygplatsen i Tokyo upptäckte att jag hade några få Yen kvar. Vad skulle jag köpa? Det var inte helt lätt att hitta något, för allt var mycket dyrare än mina mynt. Men tillslut så hittade jag något. På en hylla med nedsatt pris stod den. Muggen med sushibitar. Inte speciellt smakfull. Inte speciellt snygg. Men den hade något. Den blev min.

Sushimugg

Sedan dess har det blivit några muggar. Faktiskt så många att vi snart får lov att köpa en lägenhet med ett större kök. Vi har en stor vägghylla med fem hyllplan som är fylld med cirka 30 muggar. I det ena köksskåpet är två hyllor överfyllda med 30+ muggar. Sedan så är det ju alltid några fulmuggar i diskmaskinen. För jag samlar inte på muggarna för att ställa på en hylla. Muggarna används varje dag till att dricka frukostkaffe i. Klarar inte muggarna diskmaskinstestet så slänger jag dem. Det är ett hårt liv att vara en fulmugg i familjen Gyllenberg.

Jag har egentligen svårt att lyfta fram någon speciell fulmugg som favorit, för alla muggar för med sig speciella reseminnen och känslan av äventyr och semester. Men det är klart att det finns muggar som har ett bättre balanserat handtag eller som har precis rätt tyngd när man håller i dem. Muggar som har alldeles rätt material och en perfekt tjocklek på kanten man dricker ur. Jag pratar om mina Queen Elisabeth II-jubileumsmuggar.

Queen Elisabeth

Så vita. Så perfekta. De ultimata fulmuggarna. Om någon av dessa muggar skulle gå sönder så tror jag att jag kommer att börja gråta. Om det är någon mugg som jag inte tycker om? Kanske är det sådana där souvenirmuggar med ett hål för en sked i handtaget. Det är verkligen inte sköna att hålla i.

Jag måste erkänna att mitt samlande kan ta lite tid av semestern. Speciellt när vi reser i länder där man inte dricker kaffe. Jag har exempelvis kammat igenom mängder av marknader i Thailand, bara för att konstatera att de inte har fulmuggar. Då känner jag mig lite tom. Utan fulmugg, inget reseminne till frukost. I andra länder finns det fulmuggar i varenda liten by. Då brukar det kunna gå lite överstyr och resultera i ett tungt handbagage på vägen hem. För jag måste ju räkna med att hälften av muggarna inte kommer att överleva diskmaskinstestet. Ungefär som den dyra tulpanmuggen som jag köpte på Keukenhof i Holland som inte överlevde diskmaskinstestet och som jag fortfarande är lite sur över.

Nu när skåpen och hyllorna är fulla, borde jag sluta köpa nya fulmuggar? Antagligen. Kommer jag att göra det? Inte en chans.  Vissa människor bygger imperium. Jag samlar fulmuggar.

 


Hur gör du? Samlar du också på souvenirer när du reser? 

Om bloggaren

Resebloggare, fotograf och familjeäventyrare med över 50 länder i bagaget. Eva älskar resor som innehåller vacker natur, vandringskängor och vällagad mat. På resebloggen Rucksack tar hon med dig till världens alla hörn med hjälp av sina inspirerande bilder och texter.