Kullaleden är en delsträcka av Skåneledens sträcka SL5, som sträcker sig längs kusten från Helsingborg till Utvälinge. Här vandrar du utefter Kullahalvöns stränder och klippor, mellan vackra små fiskebyar, stup och böljande hav. När solen går ner över Kullaberg och Skälderviken, bjuder sträckan mellan Skäret och Arild dessutom på en riktigt minnesvärd promenad i ett ljus som lockat konstnärer till området sedan 1800-talets mitt.
Skäret
Vi börjar vår vandring i den lilla fiskebyn Skäret, mest känt för caféet ”Flickorna Lundgren på Skäret” som serverat toscakakor och kanelbullar sedan 1938. Om du går vandringen på dagtid är inte alls dumt att gå vandringen från Arild till Skäret och ta en fika hos ”flickorna” innan du vänder tillbaka. Men vi är inte ute efter fikat. Vi är ute efter solnedgången. Och den upplever du som bäst om du börjar i Skäret.
Här i hjärtat av Kullabygden råder lugnet även under högsäsong. Även om Kullaleden passerar förbi här så är det långt ifrån parkeringskaoset i Mölle eller vid Kullabergs fyr. På den här delsträckan av Kullaleden är turisttrycket och tempot lite lägre. Dagens action i byn består av att promenera stillsamt ner till havet i morgonrock för ett morgondopp i Skäldervikens varma vatten.
Nabbens naturreservat
Kullaleden går från Skärets hamn till Arild genom Nabbens naturreservat, genom hagar med får och kor, hav av björnbärsbuskar, oxlar, ljungfält och ståtliga ekar. Vi går mot solnedgången, med Kullabergs branta klippa i horisonten. Naturen här på norra sidan av Kullaberg är lite vildare och klippigare än den södra sidan. Vid de steniga stränderna sticker flera raukar upp, något som jag tidigare trott endast skulle finnas på Gotland.
I Skäret finns flera badplatser, varav betongbryggan mitt i Nabbens naturreservat bjuder på sköna bad bland de rostrosa klipporna. Havet är klart och friskt och under sommarmånaderna finns även en badflotte en bit utanför bryggan. En populär plats att sola på under varma sommardagar.
Det doftar makalöst gott i buskarna. Doften av vildkaprifol och vildrosor ligger tjock, som en riktigt härlig doft av sommar. Meterhöga vilda fingerborgsblommor i olika färger växer i den steniga jorden. Så vackra, men ack så giftiga. Sist jag såg dem vilda var på Nya Zeeland. Tror inte att de egentligen hör hemma på någon av dessa platser.
Genom kohagarna
Arild har genom åren lockat till sig många konstnärer och författare. Och de flesta har kommit hit för en sak. Ljuset. När solen sänker sig ner över hagarna och solstrålarna lägger sig ner över ängen som en gyllene filt, det är då magin utefter denna delsträcka på Skåneleden börjar. Vi har gått denna sträcka flera gånger denna sommar och varje gång har ljuset bjudit upp till en show. Aldrig likadan. Alltid minnesvärd.
Många av Skärets sommarstugor byggdes under 1950-talet, innan dess bodde det nästan bara fiskare här som livnärde sig på havet och områdets bär i ett landskap som såg i princip likadant ut som idag. För att bevara området som det sett ut genom tiderna, så håller man markerna vid Nabbens naturreservat öppna med hjälp av boskap. Fåren och korna spelar en viktig roll för att ängarna inte ska växa igen. Även om det ibland behövs lite hjälp av människohänder för att rensa de taggigaste buskarna som inte djuren gillar att äta.
Bronsålderslämningar vid Stensnäs
Kullaberg är rikt på fornlämningar och här vid Stensnäs ligger Nabbahögarna med sina runda gravhögar från bronsåldern. Viloplatser som säkert valdes både för sin skönhet och för sitt höga läge med utsikt över havet. En rofylld plats för någon som betytt mycket.
Träden här vid Stensnäs är både vindpinade och knotiga, till den grad att de nästan ser ut som akaciaträd på en savann. Små låga enebuskar blandas med rodnande ljung och stora stenbumlingar. Allt i en ljummen sommarnatt.
Kullen i solnedgång
Vi kommer fram till den första utsiktspunkten när solen precis börjar gå ner bakom Kullaberg. Hela landskapet fullkomligt glöder. Ingen bild kan göra denna vy rättvisa idag. De nyanser av guld som fyller våra sinnen finns inte att hitta på färgkartan.
Det finns en liten bänk att sitta på här vid utsiktsplatsen, men jag klättrar ner en bit för kullen för att se ännu bättre. Jag kan se Arild en bit längre fram, bakom dramatiska klippor och soldis.
Stigen fortsätter nu vid kanten av en rejäl brant, med staket på ena sidan och nyponrosor på den andra. Varenda meter bjuder på magnifika vyer i kvällssolen. Ingenstans utefter stigen ligger husen så nära att de stör, naturen har fått fortsätta vara natur här närmast havet. En lyx som få havsremsor i världen har förunnats.
Jag inser att vi nog inte går på den officiella Skåneleden längre, utan har valt en alternativ och lite mindre stig till Arild. Vi kan se den breda Skåneleden nedanför oss, den går närmare stranden.
Nästan framme i Arild
Efter några hundra meter vid brantens kant, omgivna av björnbärsbuskar och ormbunkar, går stigen i nedförsbacke ner mot Kullaleden igen. En bänk är utplacerad på vägen ner mot havet. En perfekt placerad bänk. En sådan bänk som man skulle kunna starta ett eget Instagramkonto om.
Träden här nere vid havskanten är knotiga, små och lutar rejält in mot land. Som att de hukar sig och håller andan inför höstens stormar. Vi är nu så nära Arild att vi kan se både Klötets badplats och Arild badbassäng. Även om vi egentligen bara ser solen som klamrar sig fast med näbbar och klor vid Kullabergs klippkant.
Nere vid Skäldervikens kant igen
Den sista biten in till Arild är klart mer populär än resten av sträckan. Det går inte en meter utan att vi möter hundägare, kvällsbadare och småbarnsföräldrar med barnvagn som försöker få sina små att somna. Men ute på havet i Skälderviken råder lugnet. En liten båt och en badbrygga guppar ikapp på de obefintliga vågorna.
Vi närmar oss hamnen i fina lilla Arild. En by som förtjänar ett eget inlägg. Här kan du välja att gå samma väg tillbaka till Skäret, eller promenera upp genom Arild och gå Nabbavägen tillbaka till Skäret. Eller kanske bara stanna en stund i Arild och äta middag på Rusthållargården eller Strand. Oavsett så har du förhoppningsvis fått en promenad som du sent ska glömma.
Hur hittar jag hit?
Arild ligger cirka 7 kilometer från Mölle på Kullahalvöns spets och 1 mil från Höganäs. Två busslinjer går till Arild – 223 och 224. Se karta över hållplatser på Skånetrafiken.
Om du börjar din promenad vid parkeringen vid ”Flickorna Lundgren på Skäret” och går fram och tillbaka till Arild är sträckan ungefär 8 km.
Den här sträckan av Kullaleden passar för alla åldrar, men det kan vara svårt att ta sig fram med barnvagn genom kohagarna. Korna kan bli lättretade när de har kalvar, så hundar som följer med måste kunna hålla sig lugna och inte störa.
Jag vill läsa mer om Kullaleden!
Här kommer lite tips på ytterligare läsning om Kullaleden och Skåneleden:
- Skåneleden SL5 – Etappen mellan Jonstorp och Arild
- Information om Kullaleden på Kullaledens vänner
Har du vandrat Kullaleden / Skåneleden på Kullahalvön? Vilken sträcka är din favorit?
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook eller pinna inlägget på Pinterest!
