I Toscana känns det som att alla städer och byar ligger på display på en kulle, men en stad ligger på en kulle lite högre än alla andra. Mitt i den vackra Val d’Orcia (Orciadalen), bland sprudlande vinodlingar och cypresser som sträcker sig mot den blå himlen ligger Montepulciano. Den lilla staden på den gröna kullen. Det låter nästan som en beskrivning som förtjänar en historisk roman. För Montepulciano är inte bara den högst belägna staden i Toscana, utan även en av Italiens allra främsta vinstäder.
Vino Nobile di Montepulciano
Vino Nobile di Montepulciano, ”det ädla vinet från Montepulciano”, är det vin som rinner i de steniga grändernas ådror. Definitivt inte lika känt som de toscanska systervinerna Chianti eller Brunello, men en favorit av många vinkännare. Blanda för guds skull inte ihop Vino Nobile med vinerna Montepulciano d’Abruzzo – det är vin på druvan Montepuliciano från regionen d’Abruzzo. Många viner i Italien tillverkas på druvan Montepulicano, men druvan behöver inte odlas i staden Montepulciano. Här på vingårdarna nedanför staden odlas istället druvorna Sangiovese, Canaiolo Nero och Mammolo. De druvor som används i Vino Nobile.
Vino Nobile produceras under strikta former. Vinet ska bland annat helt produceras i området kring Montepulciano, det ska bestå av minst 70% Sangiovese-druvor och vinet ska lagras i minst 2 år innan det får säljas. Vad resultatet blir? Ett mörkrött och fylligt vin, med toner av syltade körsbär, björnbär och plommon, som gärna kan åtnjutas på någon av de många vinbarerna i staden. Dessutom har många av vinbarerna populära terrasser med utsikt över Toscanas bördiga kullar. Och jag tror nog att vi alla kan vara överens om att det finns jobbigare tillfällen i livet än ett glas Vino Nobile med ett av världens vackraste landskap framför dina fötter.
Montepulcianos historia
Att Montepulciano ligger på en 605 meter hög kulle, det känns i vaderna. Att vandra uppför gatorna i Montepulciano är som att gå i en långsam stegmaskin. Det känns som att vart man än går, så går det uppför. Kullerstensgatorna är kantade av renässanspalats, små torg och gamla stenkyrkor. Ibland tittar dalen nedanför nyfiket fram genom stadsmuren och visar upp ett grönt lapptäcke av vinodlingar och sandfärgade gårdar med mäktiga alléer. I skuggorna hittar du de många vinkällarna. För i stadens kullar ligger mängder av vinkällare gömda under restauranger, torg eller varför inte trappor.
Montepulciano grundades enligt sägnen på 500-talet efter Kristus av flyende folk från Chiusi. Men det skulle visa sig att det inte bara var folket från Chiusi som gillade stadens läge mellan två dalar. Staden var under flera hundra år en trofé i kriget mellan Florence och Siena, innan staden blev florentinsk och krigen lugnade ner sig på 1500-talet. Under stadens glansdagar på 1500 och 1600-talet byggdes de flesta av stadens vackra palats, kyrkor och även stadens fort. Än idag kan du se symbolerna för Florence på stadens gamla byggnader. När du ser en heraldisk lilja (giglio) eller ett lejon med en vapensköld (marzocco) på en byggnad så tittar du med stor sannolikhet mer än 500 år tillbaka i historien.
Piazza Grande
På vår väg upp mot stadens centrum, Piazza Grande, passerar en minibuss förbi oss i full fart. Det visar sig vara lokalbussen. Gränden är så trång att vi behöver hoppa in i en port för att inte bli påkörda. Det är utan tvekan en bedrift att köra buss i Montepulciano. En häst med vagn är inte mycket smalare än en minibuss, så det måste ha varit precis lika trångt på Medicis tid. Minus alla turister som lallar omkring på gatorna då förstås. I slutet av augusti hålls varje år en ärofylld ”rulla-stora-vinfat-uppför backarna-snabbast”-tävling, då behöver nog både turisterna och lokalbussen hålla sig ur vägen.
Vi slår oss ner på en uteservering mitt på Piazza Grande och beställer in var sin gelato. Pistage. Kanske mer en smak som förknippas med Sicilien, men icke desto mindre gott. Runt omkring oss ligger katedralen (duomo), Palazzo Comunale (”kommunhuset”), och de privatägda Palazzo Tarugi och Palazzo Contucci. Byggnaderna må vara gamla, men de är fullt levande. Exempelvis bor familjen Contucci fortfarande i Palazzo Contucci under vinterhalvåret, som de har gjort sedan 1600-talet.
Vingårdar och cypresser
Bredvid Piazza Grande finns en av stadens bästa utsiktsplatser över landskapet. Härifrån ser du ut över mil efter mil av vinodlingar, cypressalléer och kalkputsade gårdar.
En bit längre ner på kullen ligger pilgrimskyrkan San Biagio. Om dina knän orkar lite mer backträning är det värt att ta en avstickare till kyrkan som ett sista stopp i staden. Kyrkan byggdes i början av 1500-talet av stadens son da Sangallo den äldre, en kyrka vars arkitektur och perfekta vinklar fortfarande imponerar på världens arkitekter. Men jag känner mig mer som Ferdinand idag. Det räcker gott och väl för mig att bara ta det lugnt och skönt och sitta här på muren och njuta av utsikten.
Hur hittar jag till Montepulciano?
Montepulciano ligger 7 mil sydöst om Siena eller 18 mil norr om Rom.
Det kan vara klurigt att ta sig till Montepulciano på annat sätt än med bil. Det finns en tågstation en bit utanför staden (kallad Montepulciano Stazione), härifrån kan du bland annat ta dig till Siena och Chiusi (och vidare till Rom).
Montepulciano är en ”bilfri” stad, men det finns gott om parkeringar utanför stadsmuren. Det går att få tillstånd att köra i stan om du bor på något hotell i centrum, men jag vet inte om jag skulle rekommendera att köra i de smala gränderna. Vore kanske lite pinsamt om hyrbilen skulle råka fastna mellan två husväggar i en återvändsgränd… Ta med mynt till parkeringen (vi såg bara myntautomater) och lägg i parkeringsbromsen.
Karta (öppnas i Google maps)
