Besöket i naturreservatet gjordes i samband med en pressresa med Visit Kristianstad, men alla tankar, bilder och åsikter är som vanligt mina egna.
En tidig morgon i början av november begav vi oss till Ivön i nordöstra Skåne. Skånes största ö som ligger i Skånes största sjö. Innan jag åkte hit trodde jag nog att Ven skulle vara en större ö än Ivön. Det känns alltid som att de största öarna ska ligga i havet, inte i en sjö. Även om Ivösjön inte är en av Sveriges tio största sjöar, så är det inte någon liten sjö. Under kritatiden var Ivösjön till och med en del av ett stort hav där svanödlor, jättebläckfiskar och hajar härjade. Välkommen till Skånes egna fossila Jurassic park.
Ivö klack ligger på Ivöns norra udde och består av ett kuperat urbergslandskap klädd med en tjock gammal bokskog och mossklädda stenar. Ivö klack reser sig hela 134 meter över havet och runt klacken finns flera vandringsleder med olika teman.
- Den gröna leden ”Torprundan” är 4,2 kilometer och berättar historien om några av de jordbrukare som bott här ute.
- Den gula leden ”Kaolinrundan” är 2,1 kilometer och berättar historien om öns brytning av kalksten och kaolin vid Blaksudden i slutet av 1800-talet.
- Den röda ”Vägghallaslingan” på 3,5 kilometer tar dig runt till den mäktigaste delen av bokskogen.
- Den blå slingan ”Topprundan” på 4,2 kilometer tar dig upp till Ivö klacks högsta punkt.
- Sist men inte minst finns det en vit slinga – ”Reservatsrundan” – som tar dig med till de flesta av ovanstående leders höjdpunkter.
Vi beslöt oss att gå den blå Topprundan upp till toppen. Främst för att det skulle finnas gott om utsiktspunkter utefter vägen, men även för att den korsade med den gröna Torprundan och ruinerna av de gamla torpen.
Vi hinner inte gå många hundra meter innan vi kommer till den första utsiktspunkten. Förutom att vi kan se ut över de många gårdarna och ängarna längs ivösjöns strand, så ser vi även ner i det gamla kaolinbrottet. Rent kaolin är som en vit lera och råmaterialet fraktades över Ivösjön till Ifö i Bromölla som tillverkade bland annat porslin. Även om kaolin inte längre bryts här på Ivön, så finns företaget kvar. Kanske du till och med har ett badkar eller toalett från Ifö där hemma?
Även om det är relativt väl utmärkt med blå rektanglar utefter den blå leden, ligger stigen under fem centimeter av nyfallna, frasiga löv. Vi går faktiskt lätt vilse några gånger på väg uppför klacken, men det är alltid lätt att backa tillbaka till den senaste blå markeringen och börja om. Göra om och göra rätt.
Det är en vacker vandring som bokskogen bjuder på upp mot toppen av urberget. Ormbunkar av varierande storlek blandas med enebuskar och mossbeklädda stenbumlingar. På flera ställen passerar vi förbi stenmurar som en gång i tiden markerade gränsen mellan två torpartomter. Det enda vi inte passerar är andra vandrare. Vi är helt ensamma.
Den blå leden är den mest krävande leden, med en stigning på 100 meter på en ganska så kort sträcka. Det är dock inte en svårvandrad stig och det behövs varken vandringskängor eller matsäck. Det är snarare en skön eftermiddagspromenad till bergets topp.
Till slut så når vi klackens topp. Förväntningarna var stora att toppen skulle bjuda på en vidunderlig utsikt, men det enda som bjöds på var en skylt mitt bland en massa träd. Den vackraste utsikten bjöds på redan strax ovanför parkeringen. Upplevelsen på Ivö klack är vandringen till toppen, inte själva toppen.
Vägen korsar med Torpleden och vi får lära känna Klacka-Bengta. Hon föddes 1850 i torpet här på Klacken och levde här hela sitt liv. 1872 gifte hon sig med drängen Bengt (även kallad Klacka-Bengt) och här i torpet på 6 (!) kvadratmeter bodde familjen med tre barn, Bengtas två föräldrar och en handikappad moster.
Idag är det mest skog här uppe på berget, men på Bengtas tid låg här steniga åkrar som försörjde familjen. När Bengta gick bort 1925 var hon den sista torparen på Klacken. Idag finns bara en ruin kvar som minne av hennes hårda liv.
I det kalkrika berget finns gott om fossiler från tiden få Ivön var en ö i havet. Fossiler som är 60 miljoner år gamla. Tidsperspektivet är svindlande. Här och nu jämfört med miljoner år sedan.
Under helger med vackert väder kan det vara fullt med bilar på parkeringsplatsen. Vackert väder är inte bara bra när du ska vandra, utan även när du ska leta fossiler. De häftigaste fynden kommer från de stora havsdrakarna – Mosasaurier och Plesiosaurier – men det hör definitivt inte till vanligheterna. Vanligare är att hitta ”vätteljus” – skal från en utdöd bläckfisksort och fossiler av andra djur med hårda skal.
Vägen nerför berget går betydligt snabbare än vägen upp, även om man får ta det lite lugnt i backarna. Det är lätt att halka på de fuktiga löven när stigen är brant, Vi passerar förbi flera stenbrott där klipporna är lite extra branta och stenbumlingarna lite större. Trots att stenbrotten var utbredda här på klacken ser man inte många spår av dem idag.
4,3 kilometer går fort när man har roligt, men räkna med 1,5-2 timmar om du vill hinna stanna och titta på utsikten och fotografera lite på vägen.
Hur hittar jag till Ivö klack?
Ivö klack ligger längst i norr på Ivön, i Kristianstad kommun i nordöstra Skåne. För att komma till Ivön behöver du ta en repdriven bilfärja från Barum. Färjan går dygnet runt och tar 7 minuter över. Vid vissa tidpunkter på dygnet kan du behöva kalla på färjan, det står i så fall på informationsskylten när du kommer fram till kajen.
Det är inte svårt att hitta till Ivö klack naturreservat. När du kört av från färjan på ön så håller du till vänster och följer skyltarna. I slutet av vägen finns en generös parkering med information om området och där alla vandringsleder i naturreservatet börjar.
