Det finns en ö som regnbågens alla färger inte räcker till för att beskriva. Ett ställe där lavendel är en diskret färg och neongrönt är en neutral färg. På ön Burano utanför Venedig tar man färger i vardagen till en ny nivå.
När vi började planera våra dagar i Venedig, var det egentligen bara en sak som jag verkligen ville göra. Det var varken att besöka sevärdheterna dogepalatset, suckarnas bro eller att åka gondol. Jag ville åka till Burano. Jag ville se Venedigs ursprung, utan att störas av gigantiska kryssningsfartyg och stora palats.
Ön Burano ligger 40 minuter från Venedig med vaporetto (vattenbuss). Burano är ett litet Venedig i miniatyr med kanaler, broar, öar och båtar. Det finns dock en sak som skiljer Burano från Venedig. Färg. Om Venedig ibland kan kännas stort, tillrättalagt, palatslikt och lite beige – är Burano litet, vardagligt och fullt av färg. Här möts du av enkla fiskarbostäder, inte av marmorpalats.
Legenden om Burano säger att staden målats i klara färger för att fiskarna skulle kunna se staden på avstånd även när vädret till havs var dåligt. En fin tanke, men oklart om det verkligen hjälper en dimmig dag. För att skydda öns historia är dock husens färger hårt reglerade av myndigheterna och om du köper ett hus får du tydliga regler kring vilka färger som är tillåtna. Glöm tanken att få måla huset vitt – här är det cerise, lavendel, turkos och illgrönt som gäller.
Burano har varit ett känt begrepp i modekretsar ända sedan 1500-talet. Ingenstans i Europa kunde man göra så fina spetsar som på Burano. Ett hantverk som gått i arv från generation till generation och som prytt både kungligheters kragar och manschetter och altaret i Milanos katedral. Efter franska revolutionen tappade dock spetsen sin modestatus och mycket av kunskapen och hantverket försvann. Idag är det inte längre lika vanligt att se damer sitta i skuggan och sy spets, vill du vara säker på att få beskåda spetstillverkning behöver du bege dig till stadens spetsmuseum.
Det var inte lätt att bygga mästerverk i sten under 1700-talet utan CAD-program och avancerade hållfasthetsberäkningar. Kanske är det därför som det finns så många lutande torn i Italien. Det lutande klocktornet vid San Martino-kyrkan var inte lutande när det byggdes på 1700-talet, men tiden, ruttnande pålar och den dyiga havsbottnen klarade till slut inte av tyngden. Idag är tornet säkrat och lutningen har avstannat. Men alla bilder man tar i staden ser ut som att de är ett resultat av ett felaktigt kameraobjektiv.
I de små gränderna hängs tvätt på tork. Plagg för plagg fästes med klädnypor och tvättlinan vevas runt för att hitta plats för fler plagg. Några äldre damer och herrar är på väg hemåt med kassar med livsmedel. Undrar om de som bor här omgivna av färg är lyckligare än oss andra? Vitt och fräsch är ett okänt begrepp i Burano.
I den lilla hamnen håller en fiskare på att rengöra sin båt efter dagens nätfiske. Det finns fortfarande några hundra aktiva fiskare i Burano, men det är betydligt färre än förr. Fisken som fångas här säljs till stor del på den kända fiskmarknaden Rialto i Venedig. Rialtomarknaden har funnits i centrala Venedig sedan 1000-talet, men antalet fiskförsäljare blir färre och färre allt eftersom att lokalbefolkningen i Venedig flyttar från stan. Det är helt enkelt mer lukrativt att sälja krimskrams till turister än att sälja fisk.
Vi vandrar runt ön över de små broarna och de väldekorerade portarna och ringklockorna. Det är en del turister här idag, men inte alls som i centrala Venedig. Om du är i Venedig på kryssning har du inte tid att åka till Burano och de flesta som besöker Venedig över helgen har fullt upp med att köa till de största sevärdheterna. Att åka båt till Burano, det har de flesta turister helt enkelt inte tid med. Vilken tur för oss.
Omgiven av det gröna Adriatiska havet ser vi snöklädda berg i nordväst och tornen i Venedig söder om oss. Vilken fantastisk liten plats på jorden det här är. Jag lämnar Burano på vaporetton med ett leende på läpparna. Färg gör åtminstone mig lyckligare.
Hur kommer jag till Burano?
Du kommer enklast till Burano med vaporetto linje 12, som avgår från Fondamente Nove i norra Venedig ungefär en gång i halvtimmen. Linje 12 tar 40 minuter och passerar även förbi glasblåsarön Murano – ett perfekt stopp på vägen tillbaka till Venedig. Du ska även kunna ta linje 14 från San Zaccaria, men vi testade inte den.
Vill du läsa mer om Italien? Titta in på min Italien-sida!
Vill läsa fler av mina resetips? Glöm inte att gilla Rucksack på Facebook!
