Den lilla fiskebyn Costa Nova utanför Aveiro bjuder på en Portugals riktiga pärlor – de polkagrisrandiga husen i regnbågens alla färger.
Vi hade läst om en Michelin-rekommenderad restaurang i Nazaré – Taberna D’Adelia – där de skulle servera riktigt bra fisk. Klockan var bara ungefär 12, så vi chansade och gick dit utan bokning. Portugiserna borde ju inte vara hungriga ännu, eller?
På stranden i Nazaré ligger makrill och bläckfiskar i solen och torkar. Som de har gjort i hundratals år.
Det är verkligen något extra charmigt med städer som bryter mot det svenska ”lagom”. Óbidos är en stad som fullkomligt sjuder av färg. Det här är Portugals svar på bildsköna och vitkalkade Santorini, men med en alldeles egen ringmur och ett slott som sätter byns siluett.
Den vita staden Azenhas do Mar bjuder på en av Portugals läckraste stränder och smäktande vyer över oceanvågor och klippor.
Det fanns i princip bara ett ”måste”-ställe i Portugal för mig – Palácio da Pena i Sintra. Dit skulle vi definitivt åka först! Men, det blir ju inte alltid som man tänkt sig när man reser… På gott och ont 🙂
Jag står vid världens ände – Cabo da Roca. Portugals västligaste plats. Här drog vi på oss ryggsäckarna och vandrade längs kusten, bland branta klippor, havsluft och turkost vatten.
