När vi passerat förbi drakbron i Da Nang och glider in i den stora rondellen, kan jag inte låta bli att tänka att den här trafiken faktiskt är värre än i Indien. Här hemma förfasas jag när någon blinkar vid fel tillfälle vid rondellkörning. Här tar jag ett djupt andetag och ser på när hundra motorcyklar samtidigt ska ta sig runt i en och samma rondell. Här verkar det inte finnas varken filer eller regler att förhålla sig till, men konstigt nog så ser det ut att fungera. Alla kryper fram lite långsamt i rondellen och när någon ska svänga av, så gör man det bara och litar på att alla runt omkring stannar. Vi som sitter i en bil har verkligen inga problem att komma fram. Störst går först.
Vi har hyrt en bil med chaufför i Vietnam för att ta oss från Hoi An till världsarvsstaden Hue, kejsarstaden med sin förbjudna stad, vackra flod och kejsargravar. Att köra själv kändes inte som ett alternativ, hur mycket vi än älskar road trips är Vietnam inte det lättaste landet att själv köra bil i.
För att ta oss norrut till Hue finns det två alternativ att ta sig genom den Annamitiska bergskedjan – vägtunneln som invigdes 2005 eller bergspasset Hai Van. Vi beslutade oss för att ta bergspasset till Hue och tunneln hem. För att ta oss över bergspasset behöver vi köra över en lång snirklande väg med både hårnålskurvor, 15 gradig lutning och morgondimma. Översättningen av det vietnamesiska namnet för Hai Van Pass är ungefär ”Havsmolnpasset”, vilket man förstår när man ser molnen från havet långsamt glida in över berget. Det här kan helt enkelt bli en utmanande körning.
Det är väldigt intressant att se allt som lastas och fraktas på motorcykel här i Vietnam. Ofta känns packningen oproportionerligt stor jämfört med själva motorcykeln och spännband och säkerhetstänk ligger inte högt på priolistan. Hjälm används oftast bara av motorcykelföraren, inte av passagerarna. Då motorcyklar inte får köra genom Hai Van tunneln, behöver de åka över bergspasset med all sin packning. Inte heller lastbilar med farlig last får åka genom tunneln. Som ni säkert förstår, så är bergspasset inte den snabbaste vägen.
Hai Van passet är en av de mest kända vägarna i Vietnam och vägen blev känd för resten av världen när Top Gear-gänget för några år sedan åkte förbi här med skruttiga motorcyklar lastade med allt från ett stort träskepp till en stenstaty. Ska man åka motorcykel i Vietnam, hade de ju förstått att man ska ha något riktigt otympligt på pakethållaren för att smälta in. Trots att trion har åkt på åtskilliga vägar runt om i världen, kunde de inte låta bli att stanna upp och beundra utsikten över de gröna kullarna och det blå havet och utnämna vägen till ”en av de bästa kustvägarna i världen”. Det är klart att detta sätter lite förväntningar på dagens utflykt. Kunde det verkligen vara en så fantastisk väg?
Den totala sträckan mellan Hoi An och Hue är bara ungefär 17 mil, men det kan lätt ta 4 timmar om du tar vägen över bergspasset. Dessutom tar det ännu längre tid under den regniga monsunperioden. Då vi var här i juni månad, hade vi de bästa förutsättningarna för klar sikt över bergspasset. Da Nang bjöd till och med på solsken, så vi skulle nog slippa den värsta morgondimman.
Vi börjar klättra uppför med vår bil. Ja, det känns nästan som att klättra bitvis. Vägen är insprängd i det gröna täcket och bitvis ser vägen ut som ”road to Hana” på Hawaii – även om Hai Van passet går på betydligt högre höjd. Det är inte lätt att se runt nästa krök och det är tur att det går långsamt, för det dyker ofta upp hinder där du inte förväntar dig dem. Som exempelvis två kor som bestämmer sig för att gå mot färdriktningen i vår fil. Precis bakom en kurva.
Vi har kommit upp några höjdmeter nu och bakom oss breder sig Da Nang-bukten ut sig. Vackra stränder, fiskebåtar och klart hav möter blicken. Jag tittar mig över axeln. Vi har en bra bit kvar till toppen av bergspasset. Det är förståeligt att bergskedjan genom årtusenden varit en naturlig landsgräns – både mellan både klimatzoner och gamla kungadömen. På norra sidan är klimatet kyligare, regnigare och subtropiskt, medan den södra sidan har tropiskt klimat.
Sista biten upp till toppen närmar sig och vi har då kommit upp på 500 meter över havet. I en kurva på toppen ligger restauranger och souvenirbutiker på rad. Vår chaufför stannar och tar en välförtjänt kaffe, medan vi går upp till porten (Hai Van Quan) som byggdes av kejsaren Minh Mang på 1800-talet. Bredvid porten ligger ett gammalt skyttetorn som använts under flertalet krig på 1900-talet. Här har fransmän, sydvietnameser och amerikaner legat och skjutit långt innan det fanns en riktig väg här över bergspasset. Att ta sig hit för hundra år sedan måste ha tagit dagar.
Utsikten här uppe är verkligen fantastisk och de vita stränderna vid Lang Co lyser i horisonten. Jag kan se vägen fortsätta nedför berget på andra sidan av bergspasset, skärande genom de gröna kullarna. Det är knappt något hus här efter vägen, jag antar att det skulle bli lite väl isolerat att bo här uppe under monsunregnen då molnen ligger tätt och vinden slår sig mot bergskammen.
Mängden människor som ska klättra upp på det gamla skyttetornet är stor, även om det tydligt står att man inte ska klättra upp. Det är till och med kö för att ta en bild över landskapet, så vi tröttnar ganska så fort och hoppar in i bilen igen.
På vägen nedåt möter vi inte några fler kor, men en motorcyklist fick oss nästan att börja gråta. Först såg vi inte vad han hade på sin motorcykel, men sedan såg vi de små grisarna som helt fruktansvärt hade packats in i ett metallnät på hans pakethållare. En stackars gris fot hängde ut genom nätet och även om motorcyklisten lagt hö i botten av buren, så kan inte det ha hjälpt mycket för de stackars djuren. Nej tack, det blir inget mer fläskkött för mig på denna resa!
Vi kör om de plågade smågrisarna med lite magont. Snart framme på plan mark. Vi ser ut över bukten vid Lang Co, stränderna och de nya broarna som byggts här. Lang Co får jag nog åka förbi nästa gång jag är i Vietnam, men just nu vill jag bara komma fram till palatsen i Hue. Vi har kommit över till andra sidan av berget och de ”vanliga” 70-vägarna är tillbaka. Bergspasset är besegrat.
Vägfakta Hai Van Pass
Sträcka: Från Hoi An till Hue är det 17 mil, 2 mil av dessa är bergspass. Räkna med 4 timmar enkel väg om ni åker över passet med bil.
Läskighet: Inte så farlig. Det hade antagligen känts mycket läskigare att köra motorcykel i dimma!
Hade Top Gear rätt i att det är en av världens vackraste vägar? Nja, det är väldigt vackert, men konkurrensen om titeln är stenhård. Jag skulle nog ändå våga säga att det är en av Asiens vackraste vägar. Men smaken är som baken.
Är det värt att åka över passet eller ska jag ta tunneln? Ta passet – åtminstone en gång! Vägen är väl värd att köras! Men det var skönt att ta tunneln på vägen tillbaka till Hoi An.
