Det är lätt att tänka på jättar och trollskogar när man kommer in i Kjugekulls naturreservat. De stora stenarna ligger utslängda som gigantiska och bortglömda basketbollar, helt utan förklaring och utan kontext. De stora stenarna är naturreservatets stora attraktion och de lockar boulderingfantaster från hela världen. Men jag är inte här för att klättra, utan för att vandra i skogens höstprakt.
Vandringslederna i Kjugekull
Kjugekull är har länge varit en av nordöstra Skånes populäraste friluftsområden, men sedan slutet av 2024 har det också blivit naturreservat, vilket innebär att det unika området nu är långsiktigt skyddat och säkrat för framtiden.
Jag har besökt Kjugekull två gånger – den ena gången en regnig vårdag och den andra gången denna färgsprakande höstdag. Det finns två vandringsleder i naturreservatet – en blå led på 3,3 kilometer och en röd led på 1,4 kilometer. Den röda leden är kort, men den går delvis över blockterräng och tar längre tid än man tror att gå. Den blå leden går över betydligt lättare terräng, även om den är kuperad.
Det finns en handritad karta vid hembygdsgården, där de två vandringslederna börjar. Det var tur att vi tog en bild av kartan innan vi begav oss ut i naturreservatet – sevärdheterna längs lederna är inte utmärkta och ibland svåra att hitta.
Under vår vandring på den blå leden upptäckte vi också markeringar för en gul och en grön led, även om de saknas på kartan.
Urbergskullen Kjugekull
Urbergskullen Kjugekull reser sig vid ena sidan av Ivösjöns strand och har en fascinerande geologisk historia. En gång i tiden var Kjugekull en ö i ett tropiskt hav där exotiska marina djur levde och frodades. Men det var länge sen, faktiskt hela 1400 miljoner år sedan. Det enda som återstår av det tropiska havet idag är de urtida havsdjuren fossilerna som man nu kan hitta i kalkstenen.
Naturen längs blå leden
Bokskogens gyllene bladtäcke blandas med friska ljusgröna blad. Även om det är november är hösten ganska nyfödd här i norra Skåne. Bara några veckor tidigare var det meteorologisk sommar och alla träd har inte hunnit ställa om sig ännu.
Vi passerar mossbeklädda stenbumlingar där danska klättrare fokuserat planerar sina nästa grepp. Deras tjocka och mjuka mattor ligger under stenbumlingarna om klättrarna skulle tappa greppet och ramla, då man i bouldering inte klättrar med vare sig rep eller säkerhetslinor.
Från den blå ledens högsta topp har vi fantastisk panoramautsikt över Ivösjön och Ivön och även om det är lite dis i luften är sikten relativt bra. Ängarna som under våren varit fyllda med blommor är nu mest gräs, vill man se blomsterprakt är inte november den bästa månaden. På sommaren blommar här fältvädd och backsippor och här lever och frodas den ovanliga fjärilen rosenmott.
Stora mossklädda odonbuskar bryter av det annars så bladrika landskapet. Klungor av klättrare står och planerar sin klättring. Det sägs att det finns över 1000 möjliga klätterproblem att lösa här i Kjugekull, så det finns gott om plats för alla.
Den blå leden tar oss genom ett kuperat landskap av björk och enbuskklädda betesmarker med tjock bokskog. På betesmarkerna tittar nyfikna kor på när vi passerar förbi och vi får bära vår hund så korna inte blir alltför nyfikna och närgångna. Det händer väl inte alltför mycket spännande här ute i hagen under dagarna, så en liten mopsig mops är nog grädden på moset.
Vid Ivösjöns strand stannar vi och ser ut över sjön. Sjön är helt blank och dimman dansar över vattenytan. Ett träd har släppt sina väldigt röda blad över strandens svarta stenar och skapar ett mönster som nästan ser ut som en handknuten persisk matta på avstånd.
På vägen tillbaka går vi förbi både ”Klyvda stenen” och ”Domarringen”, även om dessa visade sig skulle vara svåra att lokalisera. Som ofta i Kjugekull gäller det att själv tolka omgivningen, men vilse går man sällan – någon led leder dig alltid rätt. Och alla vandringsleder slutar i hembygdsgården.
Vi passerar förbi åtskilliga stor stenbumlingar längs vägen. Förr trodde man att stenarna formats och hamnat här under istiden för 100.000 år sedan, men genom att studera områdets kritavlagringar har man kommit fram till att stenarna är minst 75 miljoner år gamla. Vi pratar nu om kritaperioden, dinosauriernas tid. En tid som är så avlägsen att det inte går att greppa.
När vi närmar oss parkeringen möter vi ännu fler klättrare, utrustade med sina mjuka bouldermattor på ryggen. Det är nästan lite fint att tänka på hur något som är 75 miljoner år gammalt fortfarande kan bjuda på spänning och äventyr.
Hur hittar jag till Kjugekull?
Kjugekull naturreservat ligger vid Ivösjön i nordöstra Skåne, 16 kilometer nordöst om Kristianstad. Det finns en parkering i anslutning till naturreservatet, men den är inte stor.
I närheten av Kjugekull ligger Bäckaskog slott och Ivön, passa på att besöka dessa när du ändå är i området.
If you see this after your page is loaded completely, leafletJS files are missing.
