Dagbok Nya Zeeland

Resedagbok Nya Zeeland: Dag 6. Franz Josef National Park

Franz Josef

Vaknade upp på Scenic hotell i Franz Josef och käkade kontinental frukost på hotellet. Ovanligt prisvärd frukost, så vi orkade inte gå ut på byn och leta efter något annat ställe. Då vi var uppe rätt så tidigt, var det nästan bara vi och en busslast med brittiska pensionärer som skulle bussas runt på nord och sydön i en månads tid. Bussturisterna var ganska så snabba på att rensa buffén, så vi fick äta lite snabbare än vanligt. Kanske tur det, vi är väldigt långsamma på våra frukostar vanligtvis…

Vi hade läst om att det skulle gå att få sjyssta reflektioner på lake Mapourika om vi var där tidigt på morgonen, så vi tänkte att vi passar på att åka dit innan alla turister vaknar.

Tyvärr var det inte bara vi som ville njuta av sjön, en hel busslast med kajakpaddlare hade olyckligt nog kommit före oss. De viftade med armarna och övade på paddelrörelser, så de tog i princip upp hela stranden. Dessutom var det inte någon perfekt dag för spegelbilder, vädret var väldigt molnigt, med superlåga fluffiga moln. Hittills har vi faktiskt inte sett de höga snöklädda bergen och inte heller Mount Cook, de gömmer sig någonstans i de regntunga molnen. (Det regnar mer än 200 dagar per år här, det är väl därför det är så häftig regnskog överallt här på västkusten). Molnen gör dock att landskapet känns väldigt unikt och kameralinsen ler av lycka när molnen rullar in över de gröna kullarna. Vi hade blivit lite sugna på att ta en helikoptertur upp till glaciären, men helikopterguiden vi pratade med igår sa att de ställt alla helikoptrar i väntan på att dimman ska lätta. Bummer…

Åkte nu till Franz Josef-glaciären, där vi började vår 1,5 h (5 km) vandring upp till glaciären.

Stigen gick först genom en skog innan man kom ut på ett stort stenfält, där det smälta glaciärvattnet rann i en vild flod. Överallt efter de gröna kullarna rinner små vattenfall och stigen är omdragen på flertalet ställen på grund av att smältvatten med stor styrka har rivit vägen.

Nya Zeeland - Frans Josef

Efter en stunds vandring på stenfältet började stigen luta uppför. Relativt krävande stig med mycket stenar, där man under vissa partier fick hoppa på stenar över vattendrag och andra partier hade branta diken mot smältvattenfloden. Fick stanna 200 meter från glaciären, då det är för farligt att komma närmre.

Eftersom att glaciärerna smälter så fort nu på sommaren, är isen full av farliga sprickor och håligheter. Satt en stund och tittade på naturen och hoppades på att molnen över topparna skulle skingra sig, men trots att det blivit blå himmel nere i byn så höll bergen kvar molnen i ett järngrepp. De ville inte skingra sig! Så det var bara att ge upp och vandra ner till bilen igen.

Lunchdags och ingen matlåda, så vi körde den korta sträckan till centrum och käkade lunch på the Landing. Jag och Elly delade på en gigantisk pasta Carbonara och Anders tog en seafood chowder. Kollade med helikopterguiden igen, som inte hade några positiva nyheter till dimman. Så what a girl to do förrutom att tröstshoppa lite? Lilla E bestämde efter mycket noggrann marknadsundersökning att köpa en nyckelring med Nya Zeeland-symboler (som hon har tjatat på att få sedan hon först såg den).

Gick förbi rummet och fyllde våra vattenflaskor (Det är verkligen väldigt skönt att kunna dricka kranvattnet här på Nya Zeeland! Vi är oftast inte vana med det när vi är ute och vandrar!) innan vi tog bilen till lake Mathson och tog en 4,8 km promenad runt sjön.

Sjön är känd för sitt tefärgade vatten, stora ålar (verkligen STORA) och vackra bergsreflektioner, men molnen fortsatte envist att dölja topparna. Var dock en trevlig vandring oavsett! Såg en speciell gigantisk Nya Zeeländsk duva som var mycket vacker och kan bli upp till 50 cm hög! Ålarna lyste dock med sin frånvaro, de gillar visst inte solljus.

Nu hade molnen faktiskt släppt liiiiite grann, så vi åkte tillbaka till Franz Josef-glaciären och gick en kort 1,5 km vandring till Peter’s pool där vi till slut fick se lite snöklädda toppar. Tillbaka i byn efter en riktigt lång vandringsdag käkade vi på King Tiger igen, Ellys barnmeny med chicken korma gick hem lika bra idag som igår.

Imorgon blir en lång kördag, faktiskt den längsta på denna resa, så det är dags att sova nu. Stegräknaren klockade in på 25000 steg idag, fötterna är rätt så trötta 🙂

 

 

 

Franz Josef Placeholder
Franz Josef

 

Du kanske också gillar

Inga kommentarer

Lämna ett svar